Att bygga något meningsfullt.

Har du hört berättelsen om mannen som vandrade förbi ett bygge av en medeltida katedral? Han såg tre stenhuggare och stannade till för att fråga dem vad de höll på med.

»Jag försöker få rätt form på den här jävla stenen«, säger den förste.
»Jag bygger en katedral«, säger den andre.
»Jag bygger en katedral till Guds ära«, säger den tredje.

Vilken av dem tror du är mest produktiv och upplever störst mening med sitt jobb?

Den brittiske ekonomiprofessorn John Kay skriver i sin bok Obliquity om skillnaden mellan »intermediate goals« och »high level objectives« och menar att det finns tre sätt att förhålla sig till ett arbete.

Det sämsta tänkbara är att, som den första stenhuggaren, berätta exakt vad händerna gör. Varken mer eller mindre. Det är ett ganska hopplöst sätt att jobba på, utan känsla för riktning, sammanhang och betydelse.

Det andra sättet är att uttrycka sitt arbete i form av ett direkt och konkret mål, som fallet är med den andra stenhuggaren. Det är ett vanligt förhållningssätt till arbete. Det har förvisso riktning, men saknar hjärta.

Det tredje sättet är raka motsatsen. Det använder ett känslomässigt och indirekt språk som handlar om syfte, storhet, fullbordande och liknande uttryck. Det är visserligen mer löst i konturerna och saknar konkreta mått, men är avsevärt mer inspirerande.

Ett berättande märke behöver innehålla både det direkta och indirekta synsättet. Det behöver något som inspirerar men också något som kontrollerar att inspirationen leder till konkreta resultat.

Även om du jobbar för att hedra Guds ära så behöver du kunna bevisa att du gjort klart jobbet. Om målet är en katedral är du inte färdig förrän du faktiskt har byggt en katedral och bevisat att det är en katedral.

Kays bok tar dock avstamp i det faktum att det direkta förhållningssättet dominerar över det indirekta i affärsvärlden. De flesta menar att det direkta synsättet är mer produktivt än det meningsfulla.

Kay tycker tvärtom och argumenterar för att den meningsfulla vägen är mer fruktbar.

Skälen är övertygande:

Därför att det meningsfulla inspirerar.
Det skapar en känsla av ett större ändamål.
Det får deltagaren att känna sig delaktig i något bättre än att »bara« utföra jobbet.
Det får alla att dra åt samma håll.
Det skapar bättre resultat.
Det sprider sig och smittar av sig på andra.

http://micco.se/2012/05/berattelsens-sju-element/

Allt heligt är tre; sleven, bruket och plattan. Då är det lätt att glömma den eller dom som gör dom tre så heliga -vi människor, vi väljer att se på saker olika, och det är ju det starka i mångfalden. Men hur plockar jag ner detta stora gudomliga till min arbetsplats utan fönster och kontakt med högre makter.

Jag går till jobbet och packar plattor.      -Står dina arbetskamrater och kunder ut med dig?

Jag jobbar på Stigs Kakel och packar plattor.     -Bra, en identifiering och specificering(vad man kan säga är gott nog)

Jag jobbar på Stigs Kakel och vill packa plattor till hela västkusten.    -Lite flummigt, och ospecifikt men en positiv inställning som kunder och kollegor uppskattar.

Detta är vad folk generellt skulle kalla engagemang och hjärta, men det börjar med individen och ingen annan. -Dörrjävlen är öppen, bara klampa igenom. -Ett litet helvete ibörjan, men ett himelrike när du fattat…

Fredrik

kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s